Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Mänsklighetens superposition- ett odjur utan horn -ett fotfolk kvar i skon


Superposition- fast på mänsklighetens tron

I samma stund jag fryser,
av ångest inför döden,
i samma stund så ryser
jag av livslusten och glöden.

Och denna livets feber,
den ger mig lyckofrossa.

Ty likt ett tomtebloss,
skall min sanna lycka brinna,
och som sanden i ett timglas
skall livet snabbt förinna.

Gud stärker mig i tron,
på ett odjur utan horn.
Fast, på Mänsklighetens tron,
i en superposition.




Bunden vers (Rim) av Jaramald
Läst 37 gånger
Publicerad 2023-12-02 03:59



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jaramald
Jaramald