Den 29: onde november firade vi Vinylskivans dag för att uppmärksamma vinylskivans betydelse i musikhistorien. Lustigt nog sammanfaller firandet med Thomas Edisons uppfinning fonografen (1877) som är en tidig föregångare till grammofonen.

 Vinylskivan har en lång och rik historia och kunde spelas upp med hjälp av en grammofon/skivspelare, där en nål (fäst på ett tonhuvud eller "pickup") på en (ton)arm som läste av de graverade spåren i skivan. Under tiden roterade skivan med en hastighet av 33 1/3 (LP) eller 45 (EP, singel) varv per minut. Den första vinylskivan tillverkades redan på 1930-talet, men det var inte förrän på 1950- och 60-talet som den verkligen slog igenom och blev det dominerande uppspelningsmediet ända tills 90-talets CD-skivor slog igenom.

I min ungdom när jag tröttnat på min otympliga rullbandspelare och kunde köpa en betydligt smidigare skivspelare (med högtalare i locket) i början av 60-talet började min jakt på vinylskivor på riktigt. Min första Ep blev ”Love Me Do” som var The Beatles första egna singel skriven av Lennon–McCartney (1962) med B-sidan "P.S.I Love You".

Samma år gav den svenska musikgruppen ”Spotnicks” ut sitt debutalbum - Spotnicks in London, Out-a space – iförda sina karakteristiska rymddräkter på skivomslaget. Albumet spelades flitigt på Radio Luxembourg och bandet blev snart känt över hela Europa i första hand för hittlåten ”Amapola”.

Led Zeppelin dundrade in på ”10 i topp” med låten ”Whole Lotta Love” och skakade om min värld under senare delen av 1969. Men i början av 70-talet upptäckte jag David Bowie på allvar genom hans "Moonage Daydream". Låten spelades ursprungligen in 1971 som singel av hans kortlivade band Arnold Corns. Bowie spelade sedan in låten 1972 med sitt nya kompband för release på hans album ”The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars”.

Det musikaliska temat målalade ut Ziggy Stardust som en utomjordisk rocksuperstjärna som kommer till oss för att rädda jorden från en omedelbart förestående katastrof. Titelspåret från Ziggy Stardust plattan heter ”Five years” och påminner oss om att FN:s första miljökonferens – Stockholmskonferensen- avslutades för drygt 50 år sedan.

70-talet för mig blev ändå den svenska proggmusikens årtionde med Nationalteatern, Samla Mammas Manna och givetvis Hoola Bandoola Band. Just 1972 gav Hoola Bandoola ut sitt andra studioalbum ”Vem kan man lita på?” på skivbolaget MNW Waxholm.  

Albumet blev framgångsrikt och sålde i 25 000 exemplar på tio månader och hamnade på en sjundeplats som bäst på Kvällstoppen. Radioprogrammet sändes i P3 på tisdagskvällen och speglade skivförsäljningen under 60-talet fram till 1973.