Från att sitta bakom trummorna i Broder Daniel och Honey is cool till att själv stå längst fram på scen inför 70 000 människor på Ullevi är en mäktig resa.  Musikern Håkan Hellström fyllde 50 år andra april i år. Den fantastiska resan börjar 1989 då Håkan går med i Henrik Berggrens och Daniel Gilberts band Broder Daniel.

I maj 2000 släpps debuten för Hällström med "Känn ingen sorg för mig Göteborg". Albumet vinner en Rockbjörn för "Årets bästa skiva", får sex Grammisnomineringar och rankas av Sonic Magazine 2013 som det näst bästa svenska albumet någonsin. Det ligger dessutom totalt 46 veckor på Sverigetopplistan. 2001 reser Håkan till Brasilien med När & fjärran för att spela in ett resereportage om sambamusik. Kulturen och musiken i landet kom givetvis att ge inspiration till hans kommande skivor.  

Albumet från 2013 med låtar som: "Det kommer aldrig va över för mig" och "Valborg” banar väg för den svenska långfilmen "Känn ingen sorg" med premiär samma år. Håkan syns kort i filmen som en gatumusikant.  Huvudrollen spelas förtjänstfullt av Adam Lundgren, Tomas von Brömssen glänser i rollen som fader och i andra roller syns bland annat Gunilla Nyroos samt Josefin Neldén.  Filmen vinner två Guldbaggar.

2014 skulle det ha blivit en konsert på Slottsskogsvallen – men blir i stället en Ullevidebut och nytt publikrekord för en konsert i Sverige. Totalt kommer det 69 349 personer för att se Håkan den 7 juni. Konserten har efteråt blivit både dokumentär och fotobok.  

En textrad ur Håkan Hellströms ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” kommer till mig ur radioapparatens högtalare: ”Ge mig Arsenik, stan är full av tanter och tragik”. Krönikören och Sävedalsbon förstår upphovsmannens bildspråk på pricken, det är ju bara att byta ut Götaplatsen mot Kyrktorget.

”Gårdarna är grönsvarta” heter det i en annan visa framsjungen av en Gaisare som spelade vänsterback i laget under några ungdomsår. Partille är mera känt som de klistriga handbollarnas och de rullande bowlingklotens kommun vilket jag inte missar särskilt många tillfällen att fröjdas över. Kära läsare, vika vattendrag strömmar under broarna och vilka vägar bär rakt upp i himmelen just där du bor?

Eftersom min barndom och mina ungdomsår tillbringades i Göteborg känner jag igen mig i några av raderna i denna Hellström-låt: ”Ta mig hem, ditt jävla vrak och kyss mig överallt, bara ta mig från all morgondag - Älven rinner och sköljer med smutsen rakt in i mörkret och över Nordhem gör månen ett extra nummer Jag kommer klara mig, jag behöver ingen Så länge Nordhemsgatan leder rakt in i himlen.”