Min skugga bereder sig på att jag skall komma in i ljuset det behövs bara att natten övergår till dag

Inget kan förutses utan är varandras förutsättning

Havet längtar efter regnet som förångats ur detsamma

Brödet längtar efter rågen som växer på bondens åkrar

Bordet och stolen längtar efter furan som står och vaggar när vinden drar genom skogen

Ståndare och pistiller i nektarfyllda vidöppna blomster längtar efter bevingade pollinerares uppmärksamhet

Poesin längtar efter poeten

Intuitionen längtar efter känslan liksom månen drar i tidvattnependeln.

Jag längtar efter min käresta som stillar min rastlösa själ