han är bara en man, bara en man
men när han ger order gör jag allt jag kan
för att passa in i hans trånga ideal
för att inget känns så bra som att vara smal
han finns inte, men han är överallt
i spegeln, i nyckelhålet, han sitter på min sängkant
han bor inuti mitt huvud, i mina tankar tror jag
likt en ovillig hyresgäst vägrar han ge sig av
jag måste varit femton, nej, tio, nej det var när jag amma
som jag ärvde honom i bröstmjölken från mamma
nu kritiserar han mitt varje steg
jag är för tjock, för kort, för blek
jag borde vara slim thick, nej, heroin chic
oberoende så räcker jag int
en dag glömde jag att raka mina ben
jag lovar, jag glömmer det aldrig igen
förlåt, förlåt för min existens
jag tynar bort, snart finns jag inte ens
om man har tur så dör man som ung
hellre det än att nånsin bli gammal och ful
mannen ler och nickar
jag lyder som en duktig flicka