Durkslaget klingar

genom kryddblandningarnas jaktmarker

där mustigheten trummar
in sin aggressiva metamorfos

får i kål och fett på gås

underbara underverk som inte förgås

trotsar tron på pansarskal men innanför
finns anar gör, det anar finns

det stjärnors anis, vänners stötning
klappar
och det minns

på julars, somrars, himlars höjder

ser njutningarnas gudar halmens saft:

pepparpalett och smörsmakpensel

gjutjärnspannan
någon annan
sköter den
och du får smaka

svampstuvning, dampstuvning
framstressad laxpudding

någon som valde en kallpressad
rapsgosing
gosigt som smakerna
erövrat hjärtat
de snärjer umamin
som doppade kräftstjärtar drogandes
gäster gör gösar på fester

Säg hej till det trumslaget
durkslaget klingar som fanskapet sägandes
– snart ska du drunkna i förtärandets icketärande
kippandes annat än näringens eviga samklang
i munnen
och själens, vars drycker har party i brunnen

i helvetet bor vi, vi frossare, fina
vi är ju så kåta och söta
drar lina

vi äter spenaten
med muskot
musköten
är smaken
som skjuter oss hungriga redan

Hej benspjällskadaver
Hej skvadercharader
Kantarellfonds-eskapader
och fläsk-röksignaler

Ge mig en maskin
som kan tärna min ängsliga
böna som fyller min mun
du min sköna
du är inte mänska

du lever mig nånstans
i själen jag slår dig
din kärna är bättre
är bättre än allt
som jag nånsin har känt, ja
din bärare är salt, du
du älskade, pälskade
fina och vilda
du älgstek, du kökslek
du trinda och milda

snart blir jag mitt misstag
min tvärsäkra blunder

men innan mitt fall
så är maten mitt under.