Dina verbala ord skär in i mig likt vassa knivar
Psykisk terror är en vardag, dina ord är elaka
Du häver ur dig allt emot mig, du sårar mig ständigt djupt
Jag är förkrossad inombords men måste hålla mitt hus
En pelare, som håller allt, bryts ner bit för bit
Dina ord är som vassa knivar, dom skär djup

Du bryr dig inte, försöker inte ens tänka dig för
Du slänger ur dig ord av fruktansvärda slag
Mitt hjärta tappar puls, mitt liv trycks ner
Du vill mig illa, det är psykiskt terror på hög nivå
Ett liv i spillror, tejpar skärva för skärva
Försöker hålla mig samman, mitt liv är en fasad

Ord, psykiskt krig, du tar till våld i din fantasi
Mitt liv är i spillror, min kropp i ständigt panik
Fysiskt våld går att ta på, går att känna och förstå
Den psykiska är mer påtaglig, den sätter sig direkt på hjärtat
Som en cancerböld verkar det inte finnas något slut
Jag hatar ditt sätt att behandla mig, dina ord dräper mig
Du inser inte smärtan jag inombords håller, du ser den ej
Men dina ord skär djupare än smärtan från en kniv

Gråter inombords, gråter mig till sömns
Ännu en dag jag behöver stå ut, kanske tar det slut
Mitt hjärta är fullt av fula ärr, du är ett monster emot mig
Dina ord är som knivar, du bryr dig ej om mig
Du attackerar mig, trycker ner mig i marken
Du skriker på mig och smutskastar mig
Jag blöder, gråter, andas, håller ut, kanske tar det snart slut