En gång i min ungdom tänkte jag i ungdomligt övermod
Jag vill möta döden med öppna ögon.
Och när jag blickade ut mot horisonten såg jag likt Linus på linjen en liten knappt märkbar upphöjning långt i fjärran in the far distance det var min gravsten
Nu efter mer än ett halvt sekels levnad Framträder dessa stenar med en skrämmande tydlighet. Det sägs ju att när fan blir gammal blir han religiös. Detta har gud ske lov inte drabbat mig I stället har mitt intresse för naturvetenskap blivit större och framför allt de mysterier som finns de har absolut inte blivit färre snarare fler och alltmer utmanande för det mänskliga intellektet och jag känner ett stygn av sorg över min bristande fallenhet eller begåvning i matematik
En del "experter" påstår att universum är en rent matematisk konstruktion och det kanske är rätt. Men de glömmer att förståelsen utgår från observationer som de för att förstå dem måste inordnas enligt något mönster som måste förstås av en människa. JAG tror absolut inte att vår omgivning har avsikter eller tänker något,
materien finns där och skulle finnas där även om vi var borta.
Där stöter vi på en första stötesten men mer om detta lite senare