Jag krigar mig fram, wave efter wave, lootar monster och växer
Min karaktär blir starkare efter varje bana, men motståndet ökar
I timmar sitter jag, bedövad i min värld, en tillflyktsort från verkligheten
Känner inombords hur fel det är, men det är för mig en flyktväg
Ett sätt att hantera, eller rättare sagt förskingra mina tankar på
Jag slipper för stunden att tänka på verkligheten
Det är endast jag och monster i mängder att dräpa
Men innerst inne mår jag inte bra

Det blir som en drog, precis som jag förr gärna åt godsaker
När jag mådde skit, när mitt humör var nere och jag bara ville glömma
Förtränga verkligheten, förskjuta den till obestämd tid
Men jag mådde inte bra, det blir som en drog
Ett beroende som i längden skadar mig mer
Än att våga bemöta verklighetens faktorer
Det är hemskt men sant, det är så enkelt att bara fly
Men man straffar sig själv, man stoppar huvudet i sanden

Men trots jag är fullt medveten om mina problem
Fullt medveten om mina beroenden och tillflykts vägar
Så slutar jag inte, inte med allt, eller helt
Jag väljer det som jag bäst kan acceptera personligen
Fullt medveten om att skulle jag till exempel välja alkohol
Hade jag aldrig kunnat klarat av att hantera den
Det ligger i mitt blod, som en sjukdom
Och jag har sett och vet hur sådana tillflykts vägar ofta slutar
Det är inget alternativ för mig

Vi alla har väl våra olika sätt att fly verkligheten
Jag kan förstå det, verkligheten är skrämmande
Det är ett evigt mörker även om solen står som högst på himlen
För vi är inte menade att känna lycka
Att få känna oss till ro i kroppen
Det finns alltid något som ligger och gror
Kanske är det vårat evigt scrollande på Facebook
Allt vi möts av är lycka efter lycka, men ärligt
Det är mest fake, människor som målar upp en fasad
Men trots det, så påverkar det oss

Vi är och kommer aldrig bli riktigt nöjda
Det kommer alltid finnas saker vi vill fly från
Rädslor vi försöker förtränga på ett eller annat sätt
Alla har vi detta och så enkelt är det
Och det är okej att fly, men stanna upp och tänk efter ibland
Innan dagar blir till år, och du sen vid slutet ångrar dig