"Gud" är ett provisoriskt ordkoncept
som täcker allt och inget i en mening,
en stavelse, en rationalisering,
för vuxna tvivlare mest något knäppt. 

Som Zenon visar i sin tankekrocks            
upplevelse om rörelsens omöjlighet
och sinnets falska opålitlighet,
är också ordet "Gud" en paradox.

Den parallella dogmatiken visar
gudomsbegreppets brist på konkretion.
"Gud" blir ett uttryck för att tanken svindlar.

Som när man någon kväll mot rymden kisar
och söker fatta universums vindlar,
så hjälper blott den enkla barnatron!