Mamma
Pappa
Snälla förlåt mig
Smärtan går inte längre att separera från "jag"

Så nu skadar jag mig själv för att inte somna
Ty drömmar är inget mer än en falsk flykt

Och jag skadar mig själv för att se "ditt" ansikte
Ty jag kan inte längre se mig själv

När vi slutligen tittar oss själva i spegeln
Vems blick var det egentligen som förblev densamma?