Ett omvänt avslut
Det slog rot i vintriga fält, hägrande bortom synhåll
Det spred sig vidare, i trängtan eller sorg efter det kalla havet

Vi sönderföll mot en brinnande himmel
Närde stoft tillbaka in i stjärnor, blod tillbaka in i ben av glas
Bara för att åter störta ner i statiskt brus där det började på nytt