Det känns som att jag sakta dränker mig själv
Plågsamt, ord utan andetag
Varför mår jag på detta viset
Dränker mig själv sakta i en plågsam värld
Önskar jag såg en räddning, men svårt
Har alldeles för lätt att slukas i mörkret

Vad jag än gör, varje beslut jag än tar
Känns det som att allt blir fel, ännu en börda som tynger mig ner
Jag fattar hastiga beslut med stora konsekvenser
Tänker aldrig fullt ut, mår illa av alla beslut
Min psykiska hälsa är på bristningsgränsen
Jag ser inget mer ljus, bara massa vägval framöver

Mitt sinne är inte på topp, känner mig förlorad
Bara fördriver ut tiden i väntan på slutet
Det här är igen saga, det här är en plåga
Mitt sinne besitter en sjukdom, som sakta gror
Jag kan känna dag för dag, hur mitt psyke dalar
Detta tär på mig, jag oälskar att se vad som sker

Försöker rycka upp mig, men känner inte igen mannen i spegeln
Är så svårt att se mig själv och finna ro i livet
En osalig ande, en man i misär, mitt psyke är kaotiskt
Finner inte ord, mening, finner inte anledning att försöka
Bara ältrar mig i mina dystra tankar, spär ut dom allt eftersom
Sjunker längre och längre ner, sakta drunknar jag
Jag är mörker, jag är sjuk, min kropp bryts sakta ner