Efter Eden, vart gick vi då?
Piskande oss själva utanför dess port i ständig ånger?
Eller vandrande, vilda och nyfiket sökande, efter nya vägar?
Det valet upprepar vi i all oändlighet och valet är vårt eget.
Vildmarkens mörka skönhet
Morgonstjärnans ljus. Brännande men livgivande.
Kanske en ny era?