Ett vrål ekar genom skogens mörker
Det bedövar mina öron, slår ut min hörsel
I blindo vandrar jag stigen fram
Det är läskigt, mina sinnen är ur funktion
Allt är svart, jag överlever nog inte inatt

Hemska tankar far inombords, jag gråter
Ensamheten äter mig, blodsprängda tårar
Sipprar en efter en sakta ner
När jag vandrar stigen fram i mörkaste mörker
Bedövad av vrålet, som studsar mellan träden
Rädsla, rädsla, jag är fylld av rädsla

Klappande steg vibrerar sakta emot mig
Jag är ur funktion, trasig inombords
Gråtandes i mörkaste mörker
Letar jag febrilt efter okända svar
I en mörk skog berikad med hot
Står jag darrande ensam kvar

Rädsla, rädsla, du är fortfarande kvar
Varje puls, varje andetag, rädslan den smärtar
I mörkaste mörker vandrar stigen fram
Trasig, ur funktion, ett monster i mörkret
Jag är en underlig figur