När duschens heta strålar rinner utmed min nakna hud
I min ensamhet, en fri stund från livets besvär
Går mina tankar endast åt ett håll
Fåordigt men så våldsamt
Helvete vad jag hatar mitt tragiska liv
Dessa tankar bekommer mig i stundens hetta
Jag mår inte bra, intalar jag mig

Ångorna stiger mig åt huvudet
Det varma vattnet skapar ett behag
Men orden ekar inom mig, vill skrika
Det är inte lätt, blundar och känner pulsen
Vattnet forsar ner från taket
Varmt och lugnande, men orden ekar
Helvete vad jag hatar mitt tragiska liv

Jag gråter nästan, desto mer jag tänker
Desto mer känns det rätt, vattnet rinner ner
Önskar att det drog med sig all ångest ner
Men mina känslor stannar inombords
Där dom vackert ligger och gror
Tills jag inte klarar mer, och blomman vissnar