först låg vi
med varandra
på rummet

sen tog jag på mig
din pojkväns tröja
och gick
ner på stan

och jag sa \'hejhej\' till folk
kände mig
som den där livsförrädaren,
ansvarsskolkaren,
jag är

syre
pressade
fukt
i min
hjärna
och jag ber
aldrig
om ursäkt

även jag hör tickandet
från himlen
det som ligger
över den blå hinnan,
det som väntar



och jag tänkte på
den heliga treenigheten, triangeln
du ansat
bara för mig
(inte för någon annan)



jag älskar inte dig
och det
kommer jag aldrig
att påstå,

men jag tror
att du älskar mig
och mina vägar ut;
mina krokiga
krökta
och defekta vägar
bort,
alltid bort
alltid iväg
någon annanstans