*
Länge irrade vi runt längs ängen
för att finna en särskild blomma
som kunde spira i frosten
och förgylla det tomma.

Men du växte in i mig
och jag i dig.
Vår röriga symmetri
klättrade mot himlen
och släppte solen fri.

Våra spretiga tankar flätades samman,
slog ut som rosor över oläkta sår.
Vi slöt oss likt en krans
runt den osaligas hår.