Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sorgeresan del 2


Mitt sinne fladdrar under nattens timmar av halvvakenhet och sömn. På förmiddagen kliver hela det bosniska sällskapet av tåget och efterlämnar endast sin nattsvett. Bosnisk nattsvett. Jag blir i princip ensam i vagnen tillsammans med en blond mager man i 50-årsåldern. Han sitter nedhukad över sin bärbara dator och emellanåt glimmar det till i hans ögon av entusiasm. Vi börjar prata och han berättar med en dialekt som gränsar till finlandssvenska att han ursprungligen kommer från Haparanda men numera är bosatt i Lund.

Vi pratar lite om norrbotten och glider långsamt in på hans yrke. Han berättar att han är civilingenjör och arbetar med materialbearbetning. Samma område som min före detta sambo och åter väcks sorgen i mig. Inte lika påtagligt denna gång utan mer som en långsam kall bris som blåser genom min kropp. Vi är framme i Luleå.

I Luleå möter mig Daniel och Susanne med en varm kram. De ser på mig sådär innerligt att jag inte kan känna mig annat än välkommen. Daniel är överförtjust i thaimat så vi väljer en lunchbuffé på en thairestaurang. Maten smakar utsökt och vi äter alla tre med god aptit.

Vi har därefter bestämt att vi skall försöka hitta gardintyger till mitt nya hem. Susanne har lovat att sy gardiner åt mig. I gengäld skall jag hjälpa familjen med deras datorer och se till att de har ett fungerande nätverk med Internet hemma. Vi letar oss fram till en textilaffär och både Susanne och Daniel är mig behjälpliga som smakråd. Jag fastnar för ett tyg som jag gärna vill ha till sovrummet. Men det är en stuv och den räcker tyvärr inte. Synd, den var härligt varm gul med svagt markerade kinesiska tecken. Då hade man ju haft något att klura på innan man somnade. Alltså vad tecknen betydde.

Vi tittar på lite andra butiker i Luleå stad och avslutar med att botanisera bland ölsorterna på systembolaget.

Därefter åker vi hem till mitt värdpar. De bor i ett trivsamt villaområde i utkanten av staden. De har två döttrar. En på fem år och en på tio. Jag tittar lite på deras datorer och konstaterar att viss hårdvara måste införskaffas för att deras nätverk skall kunna fungera.

På kvällen dricker vi lite öl och pratar lite och har det trevligt. De har en sådan gemytlig atmosfär hemma och jag känner mig så där avslappnad och behaglig som jag faktiskt behöver få vara. Jag behöver inte spela någon roll, sätta på mig nån mask eller sätta upp murar eller göra mig till. Jag kan bara vara. Gäspa lite i tid och otid eller ta en bok och lägga mig och läsa en stund.

Senare har de ordnat barnvakt så vi åker ned till stan och går in på en pub. Vi väljer varsin tjeckisk öl och sätter oss och pratar. Efter en stund ser vi några kvinnor som mitt värpar är bekanta med och hamnar så småningom vid deras bord. Vi pratar om allt och kvällen blir långsamt allt mer berusad. Så småningom går Susanne och jag till ett dansställe för att dansa.

Där blandas intrycken av berusade människor, dunkande musik och rökig miljö. Det är avspänt och behagligt och mitt upp i denna blandning av intryck möter Susanne en gammal vän till henne. Han är lite förtjust i henne och de dansar. Jag går på upptäcktsfärd i denna grumliga tillvaro och så småningom hamnar jag på dansgolvet tillsammans med en kvinna som faktiskt lyckas liva upp mig en smula. Hennes sätt att dansa, som påminner mycket om mitt eget, att vara vild och galen, henne högbystade men smala kropp helt klädd i svart och hennes aggressiva attityd tycks liva upp i flimret av alla andra som istället utgör någon slags grå normalitet.

Senare stöter jag ihop med Susanne igen och hon står och pratar med sin manlige bekant. Vi pratar lite och det visar sig att denna man tidigare varit frikyrkopastor. Mot hans religiösa bakgrund ter sig hans framträdande i denna miljö som ett uppgivet depraverat försök att söka efter en lycka som han inte kunde hitta i sin gud. Att endast värmen från en kvinnobarm kan släcka hans själs plågor och rädda den från helvetes alla kval. En intressant människa på ett sätt men samtidigt en trist påminnelse om hur livet kan gå utför om man tappar det viktigast i livet. Tron på sig själv.

Efter en varierande och näringsriktig måltid på McDonalds tar vi en taxi hem. Jag slocknar omedelbart i det gästrum som iordninggjort åt mig och sover en drömlös sömn.




Prosa (Kortnovell) av zwitch VIP
Läst 24 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2024-02-15 20:30



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

zwitch VIP