Skrek hon med dövörat tondövt 

över tangenterna som i den undre 

kanten drogs ut till en sådan röra 

att kaos blev klarhet. Att bara tänka 

på smörjan var som att allvarligt 

betrakta moralmorsors taniga rädsla 

för avvikanden. Ju längre in de tittade 

i enkelhetens ytliga djup ju galnare 

blev hon. Jaså du sade hon högt mellan 

galenskapens bokstäver och mitt i all

denna dagisnivå hör hon sig själv träda 

ner till de simplaste av morsor 

- men ditt barn då. Som om hon någonsin 

på allvar hade brytt sig över om en nioårig 

flicka har för vana att blåljuga inför sin 

mamma. En moralfråga värd att förfasa 

sig över var det garanterat inte. En linje 

hade överträtts. Av den andre. Mitt barn 

ska leka med de rätta barnen. Mitt barn 

är vitt- enbart vit. Du är svart och ditt barn 

förkolnat mörk. Fritidsverksamhetens patriarkala 

mönster. Flickor som protesterar skall säras, plockas 

itu och jämföras med de finare mer konflikträdda 

exemplen. Civilkuragebrister får inga hemringningar, 

inga allvarliga reaktioner. Fegheten är klokskap och 

alarmsystem från normaliteten mall. 

min flicka är en virvelvind men hjärnan 

lika snabbt glänsande och överlägsen de 

andras socialt sett mer passande ungar. 

mina barn och andras ungar och en k- pist 

riktad mot en patriarkalt styrd, illa utbildad

fritidsverksamhet. Fritidsledare i pölar av 

blod i ögats hemligaste ögonvrår. En kurator 

som kliver ur sin bil. Tar emot barnen och 

dödar en annan morsa i sin fantasi. Välkommen 

in. Vilken roll önskar ni att hon ska ta.