Faller utan att ramla
Längs ödets väg jag famlat fram
I mörkret snubblade jag fram in i förbannelsens pentagram
Spillror av mitt jag, jag samla

Cancern tar inget lov
Svulster pyr under yta
Osäkrar sinnet och stållsätter för att inte bryta
Hopp i cytostatiskans skov

Det är synd om människan