roddbåten
blixtsnabbt gick den att kapa
ro den dit där land ej längre syns
tog dock bra mycket längre tid
havet är
förblir
min kjol
hela vägen runt
fållad med finaste horisont
hur mycket jag än ror
hur mycket jag försöker nå
bortom hitom
fram till horisonten
rentav bortanför
kjolen håller sig på plats den
vädret till ära skarpa linjen
ror helt klart
med samma hastighet som jag
hur jag än driver svett
den ligger där den ligger
obönhörligt runt min hals
drar mig till slut
utan reson
rimmande neråt
till havets botten
där små icke än trålade skaldjur
ja mindre kräl ändå
kalasar friskt på mig
ger igen för gammal chiliaioli
horisonten själv
har blivit hägring
långt bortanför berättelsens begynnelse