när jag ändå inte någonsin
kommer att klara av det
röja undan
de av vardagen och mig i den
genererade rasmassorna
vilket ledde till sämre och sämre
samvete mående självinskt med mera
började jag äntligen i andra ändan
med mera självinskten måendet samvetet
de lät jag sakta och säkert läka
bli och må bättre
nejnej
bättre ändå
självklart är rasmassorna kvar
men jag mår fan så mycket bättre
och hade ändå tänkt att bara leva en gång