Iosaurius Brach, den gamle violinisten, hade för länge sedan lagt stråken på hyllan.  I stället samlade han insekter och blommor, båda slagen i mer eller mindre torkat skick.

Han levde ensam i sin sjurumsvåning i Lund, men några gånger i veckan kom en dam, Jonna Lundaboo, lagade lite mat och handlade varje torsdag, alltid detsamma - men med viss variation: ost, smör, kavring, havregryn, potatis, bönor, kaffe, lök. Detta utgjorde hans timliga spis förutom en del udda vanor.

En vecka i februari gjorde damen i fråga dock ett undantag och köpte tvenne trisslotter á 30 riksdaler. Hon var osäker på hur Iosarius skulle reagera, ty ibland blev han helt oregerlig och for ut mot henne för minsta bagatell, när hon gjorde något utanför  den minutiöst utlagda rälsen.

Men denna gång lyste Iosarius upp,  grep girigt tag i lotterna och skrapade dem med återhållen åtrå. Skrapet var han noga med att samla ihop i en liten hög. På den första skrapade han fram tiotusen och på den andra tusen kronor. Vilken lycka! Han dansade runt i köket, glad som en speleman.

Det var alltså torsdag varför Jonna lagade den invanda potatissoppan med lök och bönor åt herr Brach.

"Den här gången har du verkligen fått till det", berömde Iosaurius maträtten, "kryddig och god. Väldigt angenäm. Något särskilt du piffat upp den med?" Han smackade belåtet.

Jonna log bara och svarade kryptiskt: "Tusen och en kryddor, tusen och en kryddor!"

Sedan var det dags för en kanna välbryggt tobakste och en pipa stoppad med teblad, att avsluta den angenäma måltiden med.