Sakta!

Så sakta!

Och smygande går livet sönder

Och bara minnen som blir kvar

Sakta!

Så sakta!

Och smygande kommer åldrandets straff kränkande

 Bara minnen av en ung människa söker svar

Sakta!

Så sakta!

Och smygande dör man ensam i sin säng i åratal

Sakta!

Så sakta!

Och smygande dränks man i sin sorg med tomma händer

Sakta!

Så sakta!

Och smygande tränger ensamheten in och ger väggarna sällskap

Sakta!

Så sakta!

Och smygande börjar man tala och tilltala sig själv som normal 

Sakat!

Så sakta!

Och smygande ges man av ödet och lämnas i någon annans hand

Sakat!

Så sakta!

Och smygande går själen sönder, demensen

Sakta!

Så sakta!

Och smygande tog känslan sig fram

 Och skrev dikten om den sanna jag