Knivens vassa egg skär vackert in i min hud
Jag känner varken smärta eller sorg
Ett tortyrens behag, jag är konstig, jag vet
Det lever ett mörker inom mig som jag utforskar
En del utav mig som alltid funnits där
Jag har lärt mig leva med dess styrka
Jag är bortom räddning men ändå lyckligt levande

En vacker själ lämnar ett meddelande på min stol
Jag läser och njuter av att fångat ditt intresse
Späder på mina historier, frågar och uppmuntrar dig
Vill lära känna dig inpå din bara hud
Öppna dig för mig, berätta allt för mig
Försöker uppmuntra din nyfikenhet
Din glöd inför livets alla bestyr

Klockan slår tolv och du ligger i din säng
Ensam, tänkande på mig, och min nakna kropp
Du finner ingen ro i kroppen, tankarna kretsar
Ett pirr av iver i din nedre region
Vågar du visa dig själv äkthet, vid tanken av mig
Lägg din hand och smek dig själv
Världen blundar när du öppnar dig
Ensam i din säng är du fri att beröra
Ingen ser, ingen hör, du drömmer sig bort

När knivens vassa egg skär allt djupare
Blir strimman av liv allt tydligare
Jag behöver inte öppna mina ögon för att se
Utan blundar och inser livets slutskede
När sista droppen runnit ur mitt omlopp
Och sista andetaget försvunnit
Är jag bortom räddning

Men sluta inte smek dig själv
Sluta inte drömma om mig
Jag är blott en sida i tiden
En gud i dina fantasier
Men bortom räddning
Drunknar i blodet av mitt förflutna
Saknar ord att tygla mig
Faller ner i en obotlig sömn