Hon samlade ihop sig och tog kropp och förstånd med på en resa av alldeles särskilt slag. Många var de som bevittnade händelsen och många var de som lät sin oro vara tyst. För hon, kvinnan, lyste lycklig som en fackla och många ville unna henne just detta. Hon är en snäll själ som inte visste hur man säger nej eller rättare sagt så ville hon ofta säga ja. Hennes ja höll sakta men säkert på att drunkna till slut och livslusten tog sig inte till ögonen och hjärtat slog hårdare än vad som är nyttigt. Hon samlade åter ihop sig och tog kropp och förstånd med på resan tillbaka. Hjärtat är slitet men hon är i goda händer och famnar. Vinden bär inte tillbaka. Tack och lov.