har du någon gång
varit helt tillfreds
njutit vägs ände
tänkt att nu kan jag dö salig
du som älskar fiske

nej inte helt
du förstår jag planerar att inte dö
aldrig
jag avskyr döden mer än livet
mer än famlandet
mer än nederlagen
mer än mänsklig kyla
mer än piskrappen

jag kan inte sluta gå
den här dalen tar andan ur mig
men vad ligger bakom nästa höjd
kupar handen och dricker
det förorenade flodvattnet
det når mig till hakan
en stor öring stryker förbi på höger sida
de kan vara större uppströms
i nästa dal
kan inte sluta gå
vill aldrig bli nöjd

jag kommer att stå i vägen
för slutet
skaka det som dammet av en matta
det bekymrar mig inte
det bleka slutet i beige
jag målar över
överlever
blir aldrig färdig