stadens brus och skrål

jag inte längre tål

stress och jäkt

en annan fläkt

mitt sinne väckt

landets stilla ro

där vill jag bo

nära naturen ha

det vill jag va´

varenda da´

från vinter och snö

en dag blir det tö

våren pockar på

det är ju så ändå

den vi väntat på

vårens första tecken

det brusar i bäcken

tussilagons gula blom

gör själen from

över sjö hörs lom

nu blommar vårens bukett

snödroppe, krokus jag sett

kan ej se mig mätt

ävenså scilla tätt

allt känns så rätt

i mitt sinne glädjen bor

trär på foten mina skor

ut för att njuta vårens lov

våren håller hov

luften hög och klar

här stannar jag kvar