Vilka nyanser det startade med..
Varför lyckas återigen naiviteten lura mig - samtalen vi hade från första stund.
Hur kunde processen från förhoppning ge mig en miljö där kontrollens anda skymtar förbi?
Är det för dumt? Är en oenighet grunder nog för att kunna tolkas som hat?
Naivt, trångsynt.
Men hur ska jag tolka frihet - när en liten andning gav oss just det..
Vad är det när dina önskemål, den rollen du ser för dig inte stämmer överens med min syn?
Friheten som på subtila sätt får mig att reagera bortom som jag ser mig själv bli.
Att inte vilja släppa taget om en annan individ, det börjar bli slitsamt för något som bör berikas, kväver oss.
Hur förklarar jag?
Att vi gör varandra fria- inte spelar samma melodi?
Att min vilja att distansera mig från detta är stor.
Vill inte bli ägd, styrd, påverkad av hur du vill ha mig, önskar mig i ditt liv.
Får jag inte lov att äga mig lite mer än så här?
Någonstans vill jag få välja mina val, utan andras ord som bankar.
Är det frihet om den bara är ensidig?

Låt mig bara vara.
Snälla.