Förvisso skall diktatorn och hans likar
tids nog få sona sina lömska brott.
Förvisso kommer straff i efterskott.
Det är vad min sonett härmed predikar.

Detsamma gäller brotten mot naturen
och vad som orsakat klimatets kris.
Min profetia gäller brottets pris,
och domen enligt straffnomenklaturen.

Det onda som man sår, det får man skörda.
Den lagen gäller varje individ,
men också kollektiv blir skuldens börda  

och skall betalas för i sinom tid.
Förvisso är det därför bäst att vörda
medmänniskornas och naturens liv.