I mina glada ögon speglas en värmande sol,
som är hem åt en frihet och en öppenhet;
den har jag känt nu ända sedan ifjol,
men var den kommer ifrån är det ingen som vet

I mina tomma ögon speglas en blek måne,
inte riktigt full, och på väg att försvinna;
den kommer med en tystnad som förvandlar mig till en fåne
och över tystnadens makt kan jag ej vinna

I mina utmattade ögon speglas ett stormande hav,
där vinden viner och vattnet kväver;
balanserandes på en vinglig bro från vilken jag när som helst ramlar av,
och det vilda havet min grav gräver

I mina längtansfulla ögon speglas en vemodig skugga,
som förföljer mig varthelst jag går;
livnär sig på mig som om den vore en kulting och jag en sugga,
driver mig mer och mer till vansinne för varje år jag på nacken får

I mina återhållsamma ögon speglas en ensam själ,
som inte vet vad hon vill;
och vars tåg för längesedan åkt av sin räl,
en räl som hon inte längre kan hitta tillbaka till

I mina bestämda ögon speglas ett vackert liv,
som varken är ditt eller mitt, men vårt;
och trots att vi ibland faller när vi tar för stora kliv,
är det bara att klättra upp igen när det är svårt