Lugnet lägger sig över sjöns blanka hinna
Mitt sinne är lika dunkelt, likt dess mörka vatten
Reflektioner utav mitt liv passerar i mina minnen
Jag fäller en tår, som bryter ytan
Små ringar på vattnet sprider sig

Vet inte vad jag ska ta mig till
Känner mig mållös, rastlös, orkeslös
Ser inte längre än näsan räcker till
Betydelsefulla ord sjunker likt sten i vattnet
Jag är medveten om hur meningslöst livet är

Blickar ut över sjön, det ligger mystik i luften
En bit bort ser jag vit dimma torna upp sig
Skuggor av gestalter vandrar i dess kyla
Men jag vänder ansiktet ner, ser mina reflektioner
En till tår faller sakta ner ifrån min kind

Jag ser fiskar simma i stim
Ett liv, ett ekosystem, ovetandes om världen
Känner lugnet av dess intet
Dess existens i mörker, så rofyllt
Tänk att simma där obrydd

I trädens kronor här jag vindens dova sus
Viskande ord ifrån mina förfäder
En strimma av ljus är vad dom vill berätta
Men jag är inte kvar i min kropp
Känner inget, bara ett med omgivningen

Orkeslös, hittar inte hem till min trygghet
Vattnets yta är för mig en oändlighet