Innan jag hann få en syl i vädret pratade hon på.

- Friheten, sa hon. Friheten hör bara ungdomen till.
Vem kan sägas fri som kommit till åren? Bara den
som svär sig fri från krämpor och elände. Annars var
och varannan dag känning av ben eller rygg. Är inte
benen svullna så är ryggen värkande. Så att tala vackert
om ålderdomen går ju an. Men några överord är verkligen
malplacerade. Det enda man önskar är att nästa och
nästnästa dag blir någorlunda besvärsfri. Däruti ligger
friheten hos äldre. Jag och mina medsystrar kan säkert
betraktas som lyckliga. Men med lite skrap på ytan kan
bilden bli en annan. Att näsa rinner, ryggen stel och
benen svullna är inget att förorda. Och att man blir visare
med åren kan ju diskuteras.