"Vera Putina menar att hon blev gravid efter en affär med en gift man och uppfostrade sedan pojken fram till tioårsåldern innan han gavs bort till sina morföräldrar i Ryssland.

Pojken är Vladimir Putin, påstår hon.

Till Putins förtret har Vera hävdat att hon är presidentens biologiska mamma och dessutom berättat om Putins traumatiska barndom som präglades av övergrepp från styvfadern Georgi.

...har berättat om sorgen över att presidenten inte vill erkänna henne som mamma.

"– Jag ser honom ofta i mina drömmar, men han vill inte prata med mig. I drömmarna är han upprörd över det jag gjorde, han kan inte förlåta mig".

"– Min dröm är att träffa och prata med ”Vova”, minst en gång, innan jag dör".

Men så blev det inte.

Enligt flera medier har nu Vera Putina dött av ålderdom i den georgiska huvudstaden Tblisi och begravdes i sin hemstad Metekhi i tisdags och blev 97 år gammal".


( hänt.se...2.6.23 )


Vi vet nu att Putins iskalla, extremt aggressiva hållning till folket i Ukraina, delvis förändrades till en mer nervös sort sommaren 23. Och Ukraina fick plötsligt stora framgångar på slagfältet. Områden återerövrades. Hade Putin påverkats av Veras död ? Märkte de ryska krigsledarna av en annan typ av Putin ? Hade en tvekan om sin övermakt fötts ?



Veras berättelse i korthet:

"Vera Putina levde nästan hela sitt vuxna liv i byn Metekhi i kommunen Kaspi, omkring 18 kilometer öster om staden Gori. Hon har uppgett att hon under sin studietid blev gravid med skolkamraten Platon Privalov, som visade sig vara gift med en annan kvinna. Vladimir Putin föddes enligt henne 1950, två år tidigare än vad som anges i Putins officiella biografi, och bodde under sina tre första år hos Vera Putinas mor. Vera Putina träffade några år senare i Tasjkent den georgiske soldaten Georgy Osepashvili, som hon gifte sig med. Paret flyttade till Metekhi. Mannen tvingade 1960 Vera Putina att lämna bort sin son till sina föräldrar i Ryssland. Dessa var dock sjukliga och fick in honom på en militär internatskola. Vera Putina har antagit att Putins officiella föräldrar adopterat honom".


(wikipedia )


Det har gjorts tre patriotiska filmer om Krim sedan annekteringen 2014. I den första som heter kort och gott "Krim" befinner sig Aljona, en ung reporter från Kiev, på Krim för att göra en dokumentärfilm. Där träffar hon Sasja som är från Sevastopol, alltså den stad där ryska Svartahavsflottan har sin bas.

”Krim” är en allegori. Den berättar att Ryssland och Ukraina hade ett kärleksförhållande som tog slut på grund av Majdanprotesterna. Där ukrainare protesterar mot dåvarande presidenten, Viktor Janukovytj. Aljona stödjer Majdanupproret, medan Sasja sympatiserar med kravallpolisen.

Ryssland (Sasja) är den rationelle mannen som förstår vikten av ordning och Ukraina (Aljona) är den känslomässiga kvinnan.

I filmen vill Sasja, trots att Aljona stöder Majdan, hela tiden fortsätta deras förhållande. Det är hon som i slutscenen väljer att gå ifrån honom. Ukraina lämnar Ryssland för Majdan.


( Utrikesmagasinet 2019 )


Med lite´psykoanalytisk fantasi kan man tillåta sig byta ut Sasja mot Putin som antagligen var ganska nöjd med att ha kommit fram till och kapat åt sig Krim. I sanning ett förlustelsens bröst och paradis för honom och hela Ryssland. Den vinsten vanns aldrig i verkligheten. Putin förlät aldrig Vera för sveket och man kan tänka sig att hans drömmar pendlar mellan hoppet om att få komma tillbaka hem till sin riktiga mamma och hatet till henne. Dessa känslor får ny eld när Putin 2022 får häftigt motstånd i sitt anfall/våldtäkt mot Ukraina och märker att de inte alls vill ge sig åt honom.

Och gjort är gjort.

Så småningom smyger en ny skugga in över Putin. Styvpappans våldsamma person. Vi vet inte hur våldet såg ut men kan lätt föreställa oss det. Det är alltid förfärligt och föder ett mycket starkt hat och hämndbegär.

I verkligheten kan vi med fantasins hjälp byta ut den våldsamme pappan med hotet från Nato. Putin kunde säkert inte skydda sig mot pappan utan rädslan hade satt rotat sig i honom och växt till paranoia över vad ont västeuropa ville honom.

Anfall är bästa försvar blev Putins "lösning" på sin inre knut av längtan, rädsla och hat mot överheten.

På vägen fram mot den Putin vi ser idag, utbildade han sig till spion...naturligtvis. Spionen är i grunden en sviken person som i sitt inre håller på att förgås av svartsjuka, avundsjuka och hämndbegär gentemot dubbla svek. Dels, i Putins fall, att bli bortlämnad och detta dessutom till en våldsman.

Att vara spion är att rikta passiv aggression mot modern/moderslandet i första hand. Hon, hans älskade mamma, ska förgöras. Här måste skjutas in att Putins "första" egentliga, stora aggression, riktades mot Georgien 2008. Hans hemland.
( stämmer alltså Veras berättelse så är inte Putin ryss ). Ryssland la beslag på ung en femtedel av landet. Relativt enkelt.

Nästa pärla var Krim. Där det redan bodde många tusen ryssar eftersom halvön till och från under historien styrts av Ryssland/Sovjetunionen.

Krim "växte" till Ukraina när Nato kom för nära. Putin ville ha hela landet tillbaka...ville ha hela mamma tillbaka. Ett bröst, Krim, räckte inte. De var ju samma kött och blod. För att ingen annan skulle tränga in i landet...i henne....var och är han tvungen att förneka/utrota det...henne. Tyskarna gjorde samma sak med finska Lappland när sanningen började gå upp för dem att företaget skulle misslyckas.

Putin är inte där än. Han håller ännu på med sin tortyr av modern. Väst är livrädda för att en ukrainsk förlust ska spä på Putins blodtörst men jag tror inte på en sån. Han är nu omgiven av "onda styvfädrer", Nato, och kan inget annat än att begå självmord/gå i landsflykt om Ukraina vinner.

Själv kan han inte vinna.

Han har redan förlorat och han vet det. Det vi ser i verkligheten är dödsryckningar. Vad han gör mot det ryska folket, som han envisas med att tro är hans ursprung, skiter han helt i. De flesta diktatorer avskyr sitt eget land.

Historien talar sitt tydliga språk. Anfallskrig är dömda att misslyckas i långa loppet. Precis på samma sätt som vi inte kan besegra våra föräldrar utan måste sluta fred med dem och vända känslorna åt annat håll. Putin har inget annat håll att vända sig mot. Han är inträngd i ett hörn.