Ta det långsamt med mig, jag faller så hårt. Och jag föll. Från himlen ner mot jorden. Som en meteorit brinner när den möter atmosfären brann jag. Det var en osläckbar eld, med den vreden skulle jag utplåna allt på jordens ytan och jämra allt liv till marken. Jag skulle komma till jorden och gifta mig med magman och brinna i miljontals år. Molnen borde skingra sig, men molnen bara hopar sig och jag gör att himlen färgas röd. Långsamt faller regnet på mig. Och långsamt reser jag mig ur skuggan av dig. Nu har jag blivit en skorpa där träden växer högt. Regnet faller och släcker branden i skogarna och liv kommer på nytt.