Igår vandrade gick jag
nerför marmorvägen
i den tvåtusenåriga staden Efesos

byggd av de gamla grekerna
en gång i tiden för länge sen
den näst största staden efter Rom
med 250 000 invånare

varav 38 000 i den utgrävda delen

Anledningen till att jag
och många fler turister befann oss där
berodde på att staden upptäcktes
och grävdes fram på 40-talet

Om inte det hänt hade vi inte vetat
att den ens funnits
och att människorna där
levt som vi i mångt och mycket

med handelsbodar toaletter
ett remarkabelt bibliotek
och en teater i kolossalformat
för 25 000 åskådare

Där fanns värmeslingor
under gatorna
med vatten som värmts upp
medelst eldning

Fjärrvärme redan då

Med huvudet på skaft
tågade de marmorvägen fram
stolta över sin stad
men ändå inte helt nöjda

De drömde om frihet
från romarnas styre
men var övertygade om
att den bästa tiden låg framför dem

Där på marmorvägen
hade de kunnat komma
mig tillmötes

Jag hade nickat och hälsat