Stilla gungor, tysta skuggor.
Nyslickade stålribbor glänser,
svetten och salivet hänger
kvar.

Där vi hängde, som fladdermöss,
ylade vargarna,
nattens barn.

Strilande läppar som log,
”Jag dricker ditt blod
som Festis.”

En knäsvag grabb föll,
långt efter en kyss.
"Mamma,
är jag vampyr nu?"