En gång i tiden kunde jag drömma och skratta
Allt kändes så enkelt, jag kände mig glad, lycklig
Man var ung och visste inte bättre
Man var omedveten om världens hemskheter
Men med internets framfart öppnades en värld av våld

Unga ögon som inte visste bättre, som njöt av varje andetag
Men som med åldern och teknologin snart skulle öppna ögonen
Att inse hur hemsk världen verkligen är
Kunna se bilder som inga barn borde kunna se
Som egentligen ingen människa ska behöva se
Var så enkelt, bilder och videoklipp
Brutala och groteska, vill inte ens beskriva

Man inser hur sjukt allt är, hur enkelt det är
Tänker på barnen idag som växer upp mitt i detta
Som vid tidig ålder ser världens brutalitet
Man blir härdad, men ändå det äcklar mig
Det äcklar mig att se bilder av krigs hemskheter
Att veta att det finns en mörk sida där ute
Bara ett knapptryck ifrån
Där folk kidnappas och torteras inför den dolda kameran
Där människor bakom skärmen betalar för skiten

Jag mår rent ut sagt dåligt vid tanken på all hemskhet
Att veta och se med öppna ögon hur verkligheten ser ut
Det är skrämmande när polletten faller ner
När man ser hur sjukt samhället är
Hur vi drar för gardinerna och låtsas som inget
Vi tror att samhället är stabilt
Men för er som hamnat utanför
Som vet hur det verkligen fungerar förstår nog mig

Rättssamhället är sjukt, ja sjukt
Man tappar tron på mänskligheten
Med brutal ärlighet så borde man blir kriminell
Helst ska man ha ett drogberoende
Då blir allt serverat på silverfat
Har man inte skådat den mörka sidan av samhället
Så inser man inte hur sjukt allt är
Hur skört det är, man lever i bubblan

Inte konstigt att vi mår sämre och sämre
Att den psykiska ohälsan växer
När vi glorifierar alkohol, när vi skämmer bort dom stygga
När skjutningar och bombningar blir vardag
När vi stänger in oss i husen och blundar
Bakom skärmen är vi stark, men inser inte sanningen
Att vi är djur som sitter i bur

Internet är ett helvete, jag önskar jag kunde lämna hjulet
Sätta mig i en stuga och slippa se världens brutalitet
Jag är väl svag som människa, som inte klarar sanningen
Alla hemskheter, alla tankar, allt man ser
Även om kriget sker långt bort
Så sitter vi ett knapptryck ifrån att se det
Vi kan uppleva det, se det, det blir en vardag

Vi härdas, vi förbereds för att slaktas
Vi är fångna i en bur, kontrolleras av makten
Men vi blundar, vi ska jobba och sen dö
Vid pension blir vi en börda
Den perfekta människan är den som jobbar
Betalar skatt och max ett barn
Som sen lagom vid pension lämnar in och dör
Hemskt, jag ser ut över staden och filosoferar

Tror inte det finns ett slut, vet att det alltid varit hemskt
Men grubblande tankar och sanningen på skärmen
Det är sanning, trots att man blundar
Öppna ögonen och du får för evigt plågas
Göm dig bakom alkohol och droger
Verkligen blir tyvärr inte bättre