-II

jag älskar våld men våld gör mig slak

våldet mot min kropp

ditt våld som ett virrvarr

utan mål

i glaset flyter is

och jag törstar

jag saknar mig


-I


dag efter dag efter dag

varje morgon ett första ljus

hur lät jag det försvinna

hur fick jag mina sår

vad räknar jag på armarna



I



FIXERA MIN SVINDEL

denhär kroppen rymmer människans röst

jag såg mig i en spegel

en docka där jag spökar

ett sjätte och ensamt

sinne



II



näring, näring

jag äter min hud med sked

att fylla sig själv

med sig själv

jag har inte lämnat min sida

vi står vid ett stup



III



måne, massaker

jag öppnar mig själv och hittar något vackert

svaghet och sorg

kärleken ett regn

mina brister forsar in i

framtiden

och dagen faller i bitar

kärleken

en piska mot väggarna



IIII



min trädgård blomstrar mer än någonsin

vad har en rörelse att göra med en annan;

jag stannar och oändligheten går att utläsa

mina molekyler i ständigt uppror

låt dö det som lever!

jag slåss mot min upplösning

jag flockas i en skugga

jag väntar håller ställningen

jag skrämmer och jag
-skäms-



V



min diagnos är hemmasnickrad och traumatisk

jag har aldrig litat på läkare

någon sa,

“du vet jag tänker som Freud”
och jag förstod att det var över


VI


vad är jag för mig, den bästa världen
där jag finns
girighet är ett besynnerligt ont, eller hur?
allt eller inget
i slutändan jämnar det ut sig
ingenting har jag lärt mig


VII


glömmer bort mitt eget ansikte
jag biter ihop och håret växer
pappa gav mig bara perfekta tänder
mamma ett kallt blod utan liv
allt är borta nu
kvar finns ett ljud