Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jordens sång

Han bad henne om kärlek
hon gav honom en sten.
Han talade till stenen
och hörde en sång
från jorden.
Han sjöng om kärlek
då föll från ett träd
en fågel med en sång
i halsen;
i dess näbb ett nytt blad.
Han torkade bladet i solen
och skrev på det om kärlek
med ett grässtrå
men orden var i grönt
och kunde inte ses
förutom av fågeln
och den låg död nu
med sin sång i halsen.
Så skrev han på stenen
som hon gett honom
placerade den försiktigt
över den döda fågeln
och kröp ihop för att sova
med bladet som kudde
och sa aldrig mer ett ord.




Fri vers (Prosapoesi) av lundagatan
Läst 227 gånger och applåderad av 16 personer
Utvald text
Publicerad 2024-05-12 06:48



Bookmark and Share


  Ljusletaren VIP
Men så givande text ... tack
2024-06-11

  Elaine.S VIP
Annorlunda ord om kärlek och relationer, detta uråldriga språk om att nå och förstå varandra. Tycker om ditt sätt att skriva och beskriva här och alldeles ödesmättade känns raderna " då föll från ett träd en fågel med en sång i halsen"
Att försöka skriva kärlek med ett grässtrå känns som en omöjlig uppgift och det tycker jag är en stor del av den röda tråden i den omöjliga kärleken. Väl beskrivet och grattis till stjärnan.
2024-05-26

  Max Poisé VIP
Där fann du mitt intresse i en textlunk som jag gillade!
2024-05-25
  > Nästa text
< Föregående

lundagatan
lundagatan