Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

AI-slåttermaskin

 

Sommaren hade varit varm. Ett högtryck hade lagt sig över den lilla byn på slätten och hade fått värmen att stiga över 30 grader. Trots torkan verkade skördarna på fälten runt byn bli goda. Många bönder hade efter tidigare år av torka tvingats sälja sina marker. Och hade inte torkan gjort sitt så hade skyfall och översvämningar varit spiken i kistan för bönderna. De hade sålt sina gårdar till storföretaget Corncorp. Med ny teknik hade de lyckats skapa ett mycket givande jordbruk. De pumpade ut vatten där det behövdes, och bort vatten där det behövdes. De flesta av deras maskiner var självgående utan mänsklig uppsikt. Något som vissa utnyttjat för att själva tjäna en slant. Mycket av skörden stals. Ekonomipersonalen på Corncorp var emellertid inte sena att råda bot på svinnet. Och en sommar slutade stölderna. Samtidigt började människor försvinna spårlöst från byn. Någon förlorade sin man, andra sina söner. Ryktena gick. Och Corncorp fick allt sämre rykte. Men polisen stod handfallna. Det fanns ingen att fråga ut på Corncorp. Alla maskiner var självgående. Och personalen som fanns satt hundra mil bort på kontor.

Klockan var strax efter tolv denna varma högsommardag. John och Greg satt i parken och delade en öl.

”Du, Greg” sa John, ”Ska vi inte ut och fiska ikväll?”

”Var?” frågade Greg.

”Jag tänkte på gamle Darbys damm. Ingen har fiskat där på åratal nu sen han sålde. Jag minns hur han brukade skryta om 3 kilos öringabborrar som han brukade fånga där. Och inte bara det. Han brukade också fånga stora malar där. Men aldrig fick man fiska där själv.”

”Är inte den uttorkad i det här vädret?” frågade Greg.

”Nä, den är över fem meter djup. Och en liten bäck från åsen fyller på den.” svarade John.

”Ja, varför inte. Ingen som ser oss nu när Darby är borta. Kommer ihåg att han brukade skjuta salt om han kom på någon med fuffens på sina ägor. Stackars Carl. Han haltade i ett halvår! Hahaha!” skrattade Greg.

”Då ses vi vid halv sju hos dig, Greg”

”Det gör vi John!”

På vägen till dammen hade de kört förbi en annan av Corncorps nya tekniska innovationer. En lång mast. Men ingen i byn visste vad masterna var bra till. Bara att de blinkade i rött ibland. De parkerade en kilometer från dammen. De var tvungna att gå över ett majsfält för att komma till dammen. Solen stod ännu rätt högt när de började röra sig mellan de höga majsplantorna. När de hade kommit halvvägs stannade de upp. De hörde en bil köra på vägen. Bilen verkade stanna. Men efter några sekunder hörde de den köra bort.

”Säkert bara någon från byn som är förveten” sa Greg.

”Säkert” svarade John innan de fortsatte mot dammen.

Dammen var omgiven av en dunge. Genom träden syntes knappt dammen från åkern och från dammen syntes knappt majsplantorna.

”Mindre än jag minns den” sa John.

”Torkan” svarade Greg.

Strandkanterna av lera hade torkat och spruckit. Men vattnet i dammen var klart.

”Vi provar!” sa John.

De kastade ut sina drag i dammen. Genast fick John napp och kunde dra in en öringabborre på 2 kilo.

”Det finns fisk än i Darbys damm!” sa John och höll öringabborren i underläppen.

De fiskade ett par timmar. John fick en till öringabborre på 3 kilo och precis innan de skulle gå fick Greg en på nästan 4 kilo.

”Det blev lyckat det här, John” sa Greg med ett brett leende.

Men i deras fiskelycka och samtal så hade de inte märkt att en av Corncorps nya slåttermaskiner rört sig runt dammen och dungen. När de kom ut från dungen så hade majsfältet kapats i en omkrets runt dammen. De ställde sig i denna och såg sig om.

”STÅ STILL!” sa en röst.

En slåttermaskin körde fram runt ett hörn där dungen stod ut i majsfältet. Knivarna längst fram på den rörde sig. Den ställde sig ett tiotal meter framför dem. En lucka i taket där föraren brukade sitta öppnades och en kulspruta kom fram, riktad mot Greg och John.

”Greg?”

”Ja, John?”

”Jag tror vi ligger illa till”

”Jag med, John”

”Vi springer”

”Ja”

De sprang. Kulsprutans första salva träffade Greg i ryggen. Han föll. Men John lyckades komma in bland majsplantorna. Den andra salvan träffade endast majsen och marken till höger om Johns flyktväg. John sprang så snabbt han kunde. Majsens blad rev i hans hud och solen höll på att gå ner. Han tog upp sin mobil. Ingen täckning såklart. Han hörde hur slåttermaskinen rörde sig i majsfältet. Några gånger hörde han hur kulsprutan avlossades. Han försökte röra sig så tyst och oregelbundet som möjligt. En gång smattrade kulorna ner i marken bara några meter från honom. När han kom till vägen var han helt utpumpad. Men bilen var borta. Hade de tagit den också? Han ställde sig på vägen med solen i nacken. Slåttermaskinen var på väg i majsfältet mot honom. Lite längre bort vid vägen såg han masten som blinkade rött.

”Åh, Greg...” sa han och suckade.

I samma stund såg han hur masten sakta började luta. Lite först och sedan mer och mer. Så föll den med ett gnisslande brak. I samma stund kom en bil slirande i ett rökmoln vid den fallna masten. När slåttermaskinen bara var ett tiotal meter från vägen körde bilen upp framför John. Bildörren öppnades och John drogs in i bilen som genast rivstartade. Vid ratten satt tjuvfiskaren Carl som gamle Darby en gång skjutit med salt.

”Carl?” frågade John.

”Mmmm” svarade Carl.

”Åh Carl. De skjuter. De sköt Greg.”

”Mmmm” svarade Carl.

 




Prosa (Kortnovell) av Roggebogge VIP
Läst 34 gånger
Publicerad 2024-05-21 20:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Roggebogge
Roggebogge VIP