Frusna minnen från en förstukvist
Faller mellan tankarna om dig
Jag stannar upp i kylan
Blundar
Njuter
Solens stråla bryter igenom
Värmer mina ögonlock

Funderingarna är inte längre någon saknad
Stulna grubblerier av den sorten lägger jag nu bakom mig
För du stjäl inte längre mitt humör
Och kylan förbyts mot värm som sig bör
Då vårens värme värmer sinnet och min frid som det alltid gör