Doften av mask ligger tung i natten.

Jag färdas på autopilot.
Nollställd,
utmattad,
tankspridd
och meningslös.
(Mer än vanligt)

Gamla tröttsamma spöken
pockar på min uppmärksamhet.
Var är Fader Merrin när man verkligen
behöver honom?

Det konstanta regnandets monotoni
och reklamradions usla skval bryts plötsligt
av grävlingen som nervöst sneglar på mig
över den ludna axeln.

“Oroa dig inte, lilla vän. Jag tänker inte köra över dig”,
hinner jag knappt tänka innan den är spårlöst försvunnen
i mörkret.

Jag domnar av igen.
Återgår till min banala existens.

AC:n beter sig underligt
och jag funderar på om jag måste
addera ytterligare en sak till listan
av grejer jag egentligen inte har råd
med just nu.

Två steg fram.
Tre steg bak.
The usual.

Ett I-landsbekymmer som ibland kan ha sin charm,
men kanske inte just i natt.

Jag har inte ens hunnit halvvägs,
är mer än lovligt dödshungrig
och vill helst bara sova.

Ctrl-Alt-Delete:a mig själv
en stund.

Om det inte blir Cirkus Bronett
i skallen förstås.
Nu för tiden räknas det mest clowner
istället för får tycker jag.
Total panik, när det borde råda största möjliga
tyssstnad.

Varje andningspaus,
sönderslagen av en tondöv
Jerry Lewis.

Om någon timma börjar allting om
på nytt igen.
--------------------------------------------------------------------------
Tobias Thuresson
27 Augusti 2021