Nollställd som aldrig förr
hasar jag omkring i mitt Sisyfos-helvete,
suckandes och på vippen att börja gråta 24/7,
där jag försöker tvinga mig själv till att duscha,
diska, städa.

Klockan är 15:34 och jag borde ha gått upp för
länge sedan. Istället ligger man kvar i sängen med
en blåvalsstor klump i bröstet.

Dårskaps-swipear lite på Tinder bland alla jämnåriga
(förvisso en hel del ganska så söta) 40+ singelmammor
där ute.

Bland tjockis-vinklar och smoothingfilter,
allmän pump-and-dump bitterhet
och bedagade Sex And The City-Lisor,
fångna i ett omoget drinkluder-limbo
som såldes på dem av ondsinta Hollywood-
moguler.

“Nej! Nej! NEJ!!! Nej! Ja! Nej! Mjaeee...
Tja... varför inte?” flimrar det förbi i flödet.

Där ligger man svettig och orakad,
har inte duschat på snart 3 veckor,
knappt borstat tänderna på snart 4,
mer eller mindre ovetandes om man är
halvt (eller kanske t.o.m helt) arbetslös
igen och bedrar sig själv om att vara värd
åtminstone lite bättre.

Hoppet (och egot) är väl det sista som dör kan jag
tänka mig.

Man tvingar sig ur sängen för att gå och kissa
men inte för att man vill utan
för att alternativet är blöta lakan
och då blir det mer jobb man inte pallar att ta itu
med för tillfället.

Människoskalet som skamset tittar tillbaks
på mig i badrumsspegeln skrämmer mig lite
men jag tittar hastigt bort igen, spolar i toaletten
och hasar mig tillbaka till sängen.

Klockan går och jag borde äta nånting ordentligt
men att laga mat är bara att glömma
ty Mount Everest tycks stå i vägen,
så man knaprar i sig ett snart för gammalt äpple istället
och inbillar sig att tänderna blev åtminstone lite renare på köpet.

Det enda ljud som hörs i den lilla dammiga ettan
är den ojämnt surrande datorfläkten.

Jag har laddat ned 5 filmer under natten som förmodligen
kommer att glömmas bort osedda på någon extern hårddisk
bland all bröte på dataskrivbordet. Men precis just då kändes de
som ett absolut livsnödvändigt måste att ha.

Jag slutar seeda because fuck alla andra!
När man ändå “är uppe” drar jag igång en podd man egentligen
inte ens är särskilt intresserad av men man behöver höra några
slags “riktiga” röster utöver den inre.

Det känns som om huvudet ska sprängas eftersom man i princip
bara druckit kaffe och ätit ett äpple under dagen. Jag sänker en Ipren
med lite vatten och häver mig i sängen på nytt.
Blåvalen trycker mig djupare ned i madrassen.

Jag drar en suck djupare än Marianergraven och
tänker: “Gott så. Nya tag imorgon”.
---------------------------------------------------------------------------------------
Tobias Thuresson
13 Januari 2025