flaggorna fladdrade inte lika stolt mer
över murarna, juvelerna i kronan såg
dammiga och trista ut ens i direkt sol


Kronan vägde snart mer än stoltheten
så den föll ensam till golvet men huvet
satt kvar

först i släkten att höra ljudet av metall
rulla över stengolvet reste han sig stolt


torkade snoret ur mustaschen, tårarna
hann torka innan blicken skrek av lust



Friheten lämnade bara fotstegens fukt
snabbt torkande i stengolven, lingonris
reser sig igen, just som prins Lost just...