Högfärdigt kom hon naken sånär som
på en snart förlorad slöja fälld teatraliskt
släppt över axeln, följsamt fallande ner
längs slanka kurvor livs lenande medvetna

-fullmånen spelade in blekt mot redan
källarvit hy närmst lysande vit i natten



Brunnen gapade perfekt svart som ett
hånfullt löfte mot allt som inte vågade
vad hon i ett blint dyk snart upplevde