Jag var inte ensam
den blå pojken
fanns där,
fågelpojken
med ärr i min mun

Svarta väggar,
gardiner som dansar
i tystnadens rum
där kvinnan
med vingar
står stilla

Havet utanför,
det öppna fönstret
stänk av salt
på vingar
blossande kroppar

Kvinnan ser inte,
vänd bort från havet
gömda drömmar

Men stigen,
en mosaik av ord
människornas stig
den kan jag inte förakta

Utanför fönstret ner mot havet gick en stig av människornas mosaik
alla små ord som fogats samman till
till en stig jag inte kunde förakta