en skugga
inte från solen

den gled
som om marken bar den

ingen flykt
bara stillhet
som tryckte uppåt

ansiktet suddades
så fort man försökte se

”du talar för mycket”
sa den
fast mun saknades

orden kom inifrån
som om huvudet
var ett rum
som inte längre var mitt

handen
eller vad det var
vilade på mig

och tystnaden
flyttade in