Jag är 13 år och en kille frågar chans på mig. För en månad sen började jag 7:an på en ny skola, vår klass slogs ihop med en annan och vi fick flera nya klasskamrater. En av dem frågar chans på mig. Det är fredag, vi har varit på simhallen med skolan och nu promenerar vi hem mot Möllan igen, jag och min kompis Paulina och två av de nya killarna i klassen. De passar på att fråga chans på oss. Micke frågar först mig om han får chans på Paulina och när jag vidarebefordrat frågan säger hon nonchalant ok då. Sen är det dags för Rafau att genom Paulina fråga på mig. Jag blir alldeles kall, iskalla kårar rinner nerför min ryggrad. Det är inte sant, tänker jag, han driver med mig. Jag säger nej. Flera övertalningsförsök från både Paulina och Micke, men jag är övertygad om att ifall jag säger ja så kommer han brista ut i skratt och säga - Trodde du verkligen på det, trodde du att jag vill ha dig på riktigt? Till slut får han komma fram själv och fråga och det ser inte ut som att han skämtar så jag säger försiktigt ja. Hjärtat slår så hårt, det sticker i huden, jag vill springa därifrån, jag vill gråta, det känns som att en katastrof kommer att ske.

Men ingen katastrof sker. I stället tar han min hand när vi går över Bergsgatan. Jag tittar inte på honom. Jag stirrar ner i marken, på kullerstenarna på Möllevångstorget. Min kropp känns främmande, plågsam. Jag har svårt att andas, svetten rinner iskallt nerför ryggen, min fitta dunkar våldsamt varmt, munnen snustorr, läpparna hopklistrade, min hand blir blöt av hans svett, det känns obekvämt, stelt. Inte ett ord existerat i mig. Jag är bara kropp, har aldrig varit så mycket kropp förut. Vi drar omkring i våra kvarter, går och går, pratar knappt alls, går runt, runt på Malmös gator. Paulinas mamma är inte hemma, hon kommer inte vara hemma på hela helgen. Vi har redan bestämt att jag ska sova där. Killarna följer med hem till henne. Vi sitter i soffan och tittar på musikvideos på Sky Channel. Då pussar Rafau mig. Jag har aldrig pussats med någon förut. Det är första gången det händer.

Jag fick aldrig vara med när andra lekte Ryska Posten och Svarta Madame. Aldrig frågade någon chans på mig, alltid sa de nej som jag frågade chans på dem. Jag var inte med i kärleksspelet. Jag stod där bredvid och förstod att det var en omöjlighet. Ingen skulle någonsin älska mig. Ingen skulle vilja ha en tjock tjej. Så var det. Det var sanningen. Och nu är jag ihop med någon och han pussar mig. Han pussar mig om och om igen. Han vill pussa mig. Jag tycker om det. En vild glädje överväldigar mig. Allt är möjligt. Nu börjar det. Nu börjar livet. Nu är jag med. Jag är godkänd. Jag är en människa. En människa som någon vill pussa.

Han och jag ska sova i samma säng. Jag klär av mig byxorna under täcket. Ligger på rygg med t-shirt och trosor. Ligger på rygg för att magen ska se så platt ut som möjligt. Han håller om mig, smeker mig utanpå tröjan. Jag rör vid honom, vid hans arm, han är varm och len, så skönt att känna hans hud mot min handflata. Han rör mina bröst. Jag slår undan handen men den kommer tillbaks. En stark kraft i mig drar åt två håll. Från ena hållet hör jag -fy skäms, nu är du lössläppt, håll på dig, ge inte efter. Från andra hållet hör jag ett jublande, nyfiket -Ja! Men han stannar inte, handen fortsätter ner till troskanten, min hand är snabbt där och tar bort den. Det spelar ingen roll att min fitta dunkar som besatt och bara längtar efter beröring. Han får inte komma in i mina trosor. Då är jag en dålig flicka, nästan en hora, det förstår jag mycket väl. Någonstans är jag osäker på om jag inte redan är det som ligger här i samma säng, halvnaken första kvällen. Men det känns ju så spännande, så märkligt, så nytt. Jag känner känslor jag aldrig upplevt förut. Han tar tag i min hand och för den till sin kuk. Jag rycker till som om jag bränt mig och drar undan handen. Den största genans jag någonsin känt sköljer över mig. Hjärtat dunkar nästan sönder bröstet på mig och jag fnittrar till. Han tar tillbaka min hand. Håller fast den, börjar trycka sig mot den. Det är hårt där under tyget. Jag är nyfiken, håller kvar handen en liten stund. Han stönar i mitt öra och jag konstaterar förvånat - Han njuter av min beröring. Jag är en sån som kan göra det skönt för någon. Min genans blandas med stolthet innan jag drar undan handen. Vi pussas igen, han för sin hand under min tröja, när han rör vid min mage drar jag in den allt jag kan, han smeker över brösten och det ilar, pirrar, suger i mig. Så är handen vid troskanten igen och snabbt tar den sig under tyget. Jag slår bort handen och säger nej. Han frågar varför, han tjatar, ber mig, pussar mig, försöker igen. Jag håller min hand i vägen, han kommer inte in. Så lägger han sig på mig, trycker sig emot mig, hans kön mot mitt, med tyg emellan. Han ligger där och flåsar, hans ansikte är förvridet, han blundar. Jag tycker inte om det. Så är hans hand där igen, föser undan tyget och jag känner hur han för sin kuk innanför mina trosor.
-Nej! Jag knuffar undan honom.
-Nej, jag vill inte. Jag är både arg och rädd.
-Förlåt, säger han och håller om mig igen.
-Förlåt, men jag kan inte låta bli, för jag älskar ju dig. Så pussar han mig ännu mer intensivt, pressar in sin tunga i min mun och jag vänder mig bort för det är det äckligaste jag varit med om. Nu vill jag gå, nu vill jag inte vara med mer. Men han lugnar sig. Ligger och håller om mig, smeker mig försiktigt, pussar på mig och säger att han älskar mig. Och konflikten växer i mig. Jag vill sluta nu, jag vill inte mer. Men han älskar ju mig och då kan jag väl inte säga nej? Då är jag väl taskig som inte vill. Så när han återigen för ner min hand mot sin kuk låter jag den vara kvar. Som kompensation för att han inte får sticka in den i mig. Han instruerar mig och jag rör den som han visar och om en kort stund rycker han till och det blir varmt, blött och kladdigt i min hand. Det enda jag tänker på är att han älskar mig och att jag inte älskar honom. Jag tänker på att jag är falsk, att jag utnyttjar hans känslor. Att jag borde tala om att jag inte älskar honom, men tänk om han blir ledsen då? Vi tvättar av oss. Han går hem och jag ligger kvar och grubblar. Dagen efter ringer han till Paulina och hälsar att han gör slut.

På måndagen i skolan står det hora på mitt skåp. Killgänget i rasthallen kastar papperstussar på mig och skrattar. På dörren till tjejernas toalett står det: Lotti i 7D är en hora. I korridoren utanför klassrummet frågar en tjej i klassen om det är sant att jag legat med Rafau, hennes kille hade hört det. Tjejerna flockas runt mig. Jag berättar om vad som hänt, om vilket svin han är och alla håller med. De beklagar mig, berättar om killar som behandlat dem illa.
Rafau kommer försent, släntrar in när lektionen redan börjat, och tittar inte ens på mig. Åh, dessa dubbla känslor. Jag är så arg på honom. Rasande på hans svek. Men samtidigt är det en konstig stolthet över att höra till. Att jag genom detta blivit en av dem. Jag är en vanlig tjej nu, nästan kvinna.